Alexanders livsförändrande beslut och framtidsdrömmar

Ett drastiskt men lyckat beslut om amputation

Efter otaliga operationer utan önskat resultat och med sår som hade svårt att läka började Alexander att kolla upp alternativa behandlingar. Han gjorde en lista över alla behandlingar han hittade och bestämde sig för att beta av dem, en efter en, tills han fått rätt hjälp. Samtidigt fattade han ett beslut, att om inget på listan fungerar så finns amputation som ett sista alternativ. Efter att ha provat laserbehandling i England, fått Sveriges första strålbehandling och enzyminjektioner in i tumörerna och inget hjälpte så hade han vid det laget bestämt sig: Det blir amputation!

Vid den tidpunkten hade han över 20 tumörer stora som golfbollar i fötterna. Trots smärta och uppenbara svårigheter var det ingen enkel sak att övertyga sjukvården om amputation som lösning. Det tog sex månader av tjat och övertygelse innan han äntligen fick ett ja till att genomföra amputation.

I oktober 2019 amputerade Alexander höger underben. Efter att ha varit på en lyckad skidresa under vintern tillsammans med familjen, så amputerades även vänster underben några månader senare. Cirka sex veckor senare efter andra amputationen var han redan uppe och kunde gå med sina proteser.

Alexander ångrar inte sitt beslut en sekund, men hade inte klarat av detta utan sin fru Emmy och deras son Samuel, som föddes i maj 2019.

Hur blir det nu – sport och aktivitet

Alexander har alltid varit aktiv. Skidåkning, löpning, innebandy och hockey är några av de sporter som han utövat sedan han vara liten. Han funderade mycket kring sina sportaktiviteter och vad som skulle vara möjligt efter amputation. Ett positivt och avgörande ögonblick var redan innan amputation vid ett besök på Gåskolan. Alexander träffade ortopedingenjören David Hultberg från Aktiv Ortopedteknik som kort och gott berättade att Alexander kommer att kunna göra alla de aktiviteterna även i framtiden om än lite annorlunda. Nu 1,5 år senare så har Alexander precis börjat jobba som lärare igen, åker sit-ski, spelar kälkhockey och innebandy och har precis hämtat ut sina runningblades, så nu blir det springa av också! Davids entusiasm och positiva attityd är något som har haft en stor påverkan på både beslut och vägen tillbaka till ett aktivt liv.

Framtidsdrömmar

Vi pratar lite om framtidsdrömmar, och snabbt nämns Paralympics som ett mål. I vilken idrott återstår att se, men löpning eller kälkhockey står högt på listan. Men allra mest så vill han att den positiva väg som han nu befinner sig på, bara får fortsätta. Att kunna jobba 100% som lärare och ha ett fint och roligt liv med sin familj är ändå det som betyder mest.

Några ord på vägen från Alexander till andra som befinner sig i liknande situationer är att aldrig ge upp även om det ser svart ut, bit ihop och kör vidare. Och att träna och röra på sig är A och O för att man ska må bra!

Ortopedingenjör David Hultbergs perspektiv på mötet med Alexander

Det tog inte många sekunder att förstå att Alexander inte skulle bli vilken patient som helst. Alla, eller ja…nästan alla, som står inför en amputation uppvisar ofta rädsla, osäkerhet, ångest, frustration och ibland ilska. Detta är såklart helt naturligt eftersom ingreppet som ska göras inte går att ångra efteråt. I Alexanders fall var det helt tvärtom. Kanske fanns där frustration och sorg över att han under flera år blivit mer och mer bunden till sin rullstol. Men där fanns definitivt också hopp och en gnista. Alexander hade redan en mental bild av vad han skulle göra med sina proteser. Vi diskuterade möjligheter och begränsningar, komponenter och aktiviteter. Det enda som egentligen stod i vägen för Alexander var att han fortfarande hade båda sina fötter kvar, med smärtsamma och växande tumörer i.

Starka benmuskler kräver sin plats

Amputationerna gjordes med några månaders mellanrum, eftersom man inte ville riskera Alexanders självständighet om något skulle gå fel. Men allt gick bra och benen läkte som de skulle. Det enda som inte blev helt perfekt var att båda stumparna fick en päronform, trots att kompressionsbehandlingen efter amputationen sköttes enligt praxis. I Alexanders fall blev det sannolikt så p.g.a. starka benmuskler som skulle ha sin plats! När benet har en päronform så innebär det att viktupptagningen i protesen till stor del tas upp på stumpänden, vilket kan vara väldigt smärtsamt. Det försvårar också på- och avtagningen av protesen. (Tänk dig själv hur lätt det är att få ner ett päron i en flaska.) Trots detta kunde Alexander, med sin första protes, omedelbart gå längre och med mindre smärta än med sin tidigare fot.

Engagemang och hård träning

Det som är det unika med Alexander är att han tidigt såg amputation och protes som vägen framåt, inte bakåt! Därför har han från dag ett, varit väldigt engagerad och intresserad av sin protestillverkning. Men om man vill bli en duktig protesgångare och -atlet räcker det såklart inte att bara vara intresserad av sin protes. Det krävs både hård och regelbunden träning.

Där har Alexander den stora fördelen att ha en peppande fru och många vänner som regelbundet kör träningspass på familjens altan. Besök gärna Alexanders Instagramkonto Ampisallen, där det bjuds på både träning, spex och självdistans.

Hur ser framtiden ut för Alexander då? Blir det någon medalj i Paralympics? Ingen aning. Men om han ställer upp så får arrangörerna ett stort problem. Var ska alla fans stå?