Möt Marie-Louise

En helt vanlig dag för 12 år sedan satte sig Marie-Louise på sin motorcykel för att åka hem från en vän för att laga köttfärssås till sina tre tonåringar. Ca 1 mil utanför Mora gjorde en mötande bilist en omkörning och såg inte Marie-Louise som körde i laglydig hastighet och olyckan är ett faktum.

Livet tog en 90 graders vändning

Marie–Louise slungas av sin motorcykel och landade på sin armbåge som krossades, bilen träffade också vänster ben som mer eller mindre slets av och blev hängande i senorna. Första läkaren på plats var rädd för att han skulle behöva amputera där och då, men räddningspersonalen lyckades hålla Marie-Louise vid liv och hon kom iväg till sjukhuset. Av olyckan minns inte Marie-Louise något, utan det första hon kom ihåg var att hon vaknade upp på sjukhuset och stirrade upp i ett rutigt och obekant tak undrandes var hon var. Armen hängde i en ställning och ena benet var borta. Två läkare med allvarliga miner som förberett sig på att ta det svåra samtalet om att de inte lyckats rädda benet och att hennes vänster arm var svårt sargad och mer eller mindre obrukbar, möttes av en positiv Mari-Louise som proklamerade att hon ju hade ett ben kvar och är högerhänt som tur var. Deras miner var oslagbara i den sekunden!

Marie-Louise hade redan då börjat fundera på om hon skulle kunna få en sådan där cool protes med knäled, som hon hade sett fungerade som ett vanligt ben. Hon vägrade att se problemen utan valde att se möjligheterna istället: Vad är det jag har kvar och vad fungerar!?

Ovärderligt stöd från familj och vänner

Marie-Louise barn och vänner har förstås varit ett fantastiskt stöd och hon berättar att under den 2,5 månader långa tiden på sjukhuset så hade barnen och deras kompisar och kompisars föräldrar färdigställt den pågående renoveringen av innertaket hemma i huset. Arbetskamrater ställer upp till 100 % på jobbet i allt praktiskt, med att bära, flytta och hämta det som behövs när jag sitter i rullstolen och inte når fram. Livet tog ju en vändning, och Marie-Louise tror att den nära relation som hon har med sina barn idag, kanske inte hade varit nära på samma sätt om olyckan inte varit framme. Det har blivit en annan, och kanske en vackrare väg.
På frågan om hon har fått försaka något så berättar hon om drömmen om att gå Pilgrimsleden i Spanien. Det var en resa som hon hade börjat träna inför redan innan olyckan. Men positiv som hon är så lyfter hon snabbt fram senaste resan tillsammans med sin dotter som tog dem runt i Norge, Sverige och Finland. En resa som de lyckades genomföra innan stängningar av gränser på grund av Corona.

En krokig väg framåt

Vi går över till att prata lite om framtiden, och i fortsatt positiv anda berättar Marie-Louise om vad den närmsta framtiden har på lut. Det är jättespännande säger hon, för 29 september åkte Marie-Louise till Göteborg för etapp 2 av sin Osseointegration. Men hon berättar också att senaste året har det varit en väg kantad av gupp. Det började med att hon fick problem med stumpen och fick reamputera, i juli förra året.  Efter det så skulle Osseointegrationen bli av, men då visade det sig att hon gått med bakterier i benet i tolv år och när man väl satte in implantatet så ledde bakterierna till en svår infektion och Marie-Louise blev inlagd på sjukhus igen. Efter det kom nästa slag, med en bröstcancerdiagnos och operation. Trots motgångar finns en fortsatt lika positiv attityd och Marie-Louise har hon nu äntligen kunnat genomföra etapp 2 av osseointegrationen.
Mari-Louise framhåller flera gånger under vår pratstund att hon igenom allt bara har haft positiva upplevelser från sjukvården som hon också upplever som väldigt professionell. 
På Aktiv Ortopedteknik upplever hon det som att hon har en gräddfil in, hon får alltid hjälp närhelst hon behöver med sina hjälpmedel, det har varit en trygghet att veta detta avslutar hon med. 

Leg. Ortopedingenjör Lennart om Marie-Louise

Första gången jag träffade Marie-Louise så blev jag imponerad över hur en så trafikskadad person ändå kan ha en så glad och positiv utstrålning. Hon har aldrig en negativ syn på något, och ser alltid positivt på framtiden med nya utmaningar.

Marie-Louise har alltid haft en positiv inställning till livet. Även efter amputationen så kunde hon se det positivt, det hade kunnat gå ännu värre.

Jag har just fått veta att steg två med hennes operationer för en osseointegrerad protes har gått bra. Nu har vi fått klartecken att vi kan börja på med en sådan protes, vilket Marie-Louise naturligtvis ser väldigt positivt på. Jag tror att hon kommer att klara det med elegans.

Osseointegrerad protes