knä

Diffusa främre knäbesvär är ett av de vanligaste smärttillstånden i knäleden som drabbar både aktiva och inaktiva personer. Tillståndet förekommer främst hos flickor i tonåren. Besvären kan ha flera orsaker och det är ofta många olika faktorer som påverkar smärtan. Tillståndet är vanligtvis inte förenat med något olycksfall. Smärtan utlöses ofta i samband med fysisk aktivitet vilket leder till att många avstår från motions- och idrottsaktivitet. Prognosen är vanligtvis god. Aktivitet med smärta är tillåten om den inte stegras vid varje träningstillfälle. Vanliga orsaker till att detta uppkommer kan vara anatomiska och genetiska förutsättningar, muskulär obalans i benet såsom svaghet och stramhet i främre lårmuskeln, felaktigt läge av knäskålen eller överbelastning av knäleden. Symptomen brukar visa sig som en diffus värk på framsidan av knäet, värk under eller efter ansträngning, smärtor vid belastade böjningar av knäet och låsningskänslor i leden. För att minska smärtorna är en ortos med stöd för knäskålen att rekommendera och det är viktigt med ett träningsprogram innehållande stretching av lårets framsida och sätesmuskler för att minska smärtan och möjliggöra ytterligare träning. Även fotbäddar och tejpning kan underlätta.

Förslitningsskada i knäet – artros. Vid artros sker en uppluckring av ledbrosket i knäet så att dess kvalitet gradvis blir sämre och försvinner helt eller delvis. Defekten i ledbrosket orsakar en snedbelastning som gör att leden känns instabil. Drabbar framför allt äldre men förekommer även hos yngre personer efter allvarliga knäskador t.ex. korsbandsskador. Vanligt förekommande hos yrkesgrupper där tunga arbetsmoment/lyft ingår och inom idrotter som fotboll, handboll, ishockey. Orsakerna till en artros kan vara olika t.ex. åldersförändringar, genetiska och anatomiska förutsättningar, övervikt och allvarliga knäskador. Vanliga symptom är belastningssmärta, begränsad rörlighet, vilovärk, svullnad och stelhet i knäleden. Om man har en konstaterad artros i knäleden brukar en ortos (knäbandage) för att stabilisera och avlasta leden hjälpa bra mot smärtan och även öka möjligheterna för träning. Alternativ träning t.ex. simning och cykling är att rekommendera.

Hopparknä är något som ofta drabbar friidrottare i hopp- och kastgrenar, volleyboll-, basket-, handboll-, fotbollsspelare och tyngdlyftare. Hopparknä beror på en bristning och inflammation i knäskålssenan p.g.a. överbelastning. Orsakerna till bristningen kan vara överbelastning av knäskålssenan, nedsatt styrka i framsidans lårmuskel eller otillräcklig rehabilitering efter en tidigare skada. Vanliga symptom efter en skada är smärta i knäskålssenan i samband med aktivitet, värk och stelhet under och efter ansträngning, morgonstelhet och trycksmärta och svullnad under knäskålen. Åtgärder för att läka ut bristningen och minska smärtan kan vara en ortos för att avlasta knäskålssenan, att undvika den aktivitet som utlöser smärtan men även ett successivt stegrat träningsprogram sammansatt av en sjukgymnast. Läker inte skadan kan operation vara aktuellt.

Korsbandsskador är en av de vanligaste och svåraste knäskador som förekommer inom idrotten. Det är viktigt med korrekt diagnos tidigt för att påbörja adekvat behandling. Förekommer framför allt inom idrotter som t.ex. fotboll, handboll, ishockey samt utförsåkning. Orsaker till att man får en korsbandsskada är ofta vridvåld dvs. att foten fastnar i underlaget och knäet vrids inåt, kollisioner i kontaktidrotter och översträckningsvåld. Symptom på att man har fått en korsbandsskada är omedelbar smärta i samband med skadetillfället, belastningssvårigheter och svullnader i knäet p.g.a. blödning och utgjutning, instabilitetskänsla vid belastning och nedsatt rörlighet och funktion av knäet. Åtgärder vid en korsbandsskada innefattar ett akut omhändertagande av utbildad personal för diagnos och ev. operation, ett successivt stegrande rehabiliteringsprogram hos sjukgymnast och ortos (knäbandage) för att underlätta aktivitet och rehabilitering.

Löparknä beror på överbelastning och inflammation i den långa senan som går på lårets utsida från bäckenet och fäster strax under knäet. Drabbar främst löpare och orienterare och förekommer både bland elitidrottare och motionärer. Tänkbara orsaker kan vara en snabbt ökande träningsmängd, stela och strama muskler i lår och höft, dåliga skor eller ensidig löpning på sluttande underlag t.ex. en vägkant. Symptomen är smärta vid löpträning, speciellt efter några kilometer och ömhet på utsidan av låret några cm ovanför knäleden. Åtgärder innefattar en ändring av de utlösande orsakerna oftast träningen, alternativ träning såsom cykling eller wet-vest är att rekommendera, stretching av strama muskler, rätt skoval och fotbäddar eller inlägg är också viktiga faktorer för att komma till rätta med problemen.

Meniskskador kan förekomma både på insidan respektive utsidan av knäet. Hos yngre uppstår meniskskadan oftast i samband med idrottsaktivitet där vridvåld är den vanligaste orsaken. Hos medelålders och äldre människor kan en meniskskada uppstå vid ett relativt litet våld, t.ex. vid uppresning från huksittande. Vridvåld, översträckningar och djupa knäböjningar hos äldre är de vanligaste orsakerna till meniskskador. De vanligaste symptomen är smärta vid vridrörelser, låsningskänsla och upphakningar, belastningssmärtor, nedsatt rörlighet i knäleden, smärta vid tryck över ledspringan och nedsatt styrka i främre lårmuskeln. Ofta opererar man en skadad menisk där man tar bort den skadade delen eller där den sys ihop, ett successivt stegrande träningsprogram där man inte får återgå till idrott förrän fullgod rörlighet, styrka och balans har uppnåtts. Stabiliserande och avlastande ortos (knäbandage) används ofta för att underlätta träning och minska smärta.

Schlatters sjukdom är en överbelastning och inflammation av knäskålssenans fäste på underbenet (tillväxtzonen). Det drabbar främst pojkar i 10-16 års ålder men förekommer även hos flickor som idrottar mycket. Besvären läker ut spontant och prognosen är god men läkningstiden kan sträcka sig över flera år. Man vet inte den exakta orsaken till besvären men de accentueras ofta vid mycket träning utan vila och återhämtning. Symptom på Schlatter är smärtor vid senans fäste på skenbenet och svullnad och ömhet vid fästet, även en utbuktning kan förekomma vid senans fäste. Åtgärder för att minska symptomen är användning av en ortos (knäbandage) för avlastning och värme, att reducera antalet tränings- och tävlingstillfällen per vecka, alternativ träning t.ex. cykling eller wet-vest, kylbandage, stretching, bra skor och eventuellt fotbäddar eller inlägg.

Skada på sidoledbanden i knäet kan innebära en delvis eller total bristning av sidoledband och kan drabba både insida och utsida av knäet. Det inträffar ofta i kontaktidrotter som t.ex. fotboll och ishockey men är även vanligt förekommande inom utförsåkning. Vridvåld och slag eller kollision mot utsidan eller insidan av knäet är vanliga orsaker till denna typ av skador. Symptomen är smärtor på den sida av knäet där skadan inträffade, vacklings- och ostadighetskänsla, rörelsesmärta framför allt vid böjning av knäet och tryckömhet på knäets insida alternativt utsida. Åtgärder vid skada förutom det akuta omhändertagandet innefattar rehabilitering av sjukgymnast och ortos (knäbandage) för att underlätta aktivitet och rehabilitering.