fot

Fotledsstukning- distorsion på utsidan av foten är en av de vanligaste skadorna i fotleden. Skademekanismen är att foten viker sig med fotsulan inåt (supinationsvåld) och detta kan leda till en bristning eller uttänjning av ledbanden på fotens utsida. Akuta ledbandsskador behöver sällan opereras utan behandlas med aktiv träning i ett tidigt skede. Vanliga orsaker till en stukning är träning på ojämnt underlag, nedsatt balans och koordination i fotleden eller otillräcklig rehabilitering efter tidigare stukningar. Symptomen är smärta och svullnad vid och runt fotknölarna framför allt på utsidan av fotleden, nedsatt rörlighet, belastningssmärta, missfärgningar runt stukningen och ömhet vid och runt fotknölarna. Ett snabbt akut omhändertagande är viktigt för att minska konvalecensperioden och påskynda återgången till fysisk aktivitet. Fotledsortos för att öka säkerheten och påskynda rehabiliteteringen är att rekommendera. Rehabiliteringsträning för att stärka upp fotleden kan med fördel utföras regelbundet i framtiden för att undvika upprepade stukningar.

Hälbesvär hos barn och ungdomar är vanligt hos aktiva i 10-14 års åldern. Besvären läker ut spontant och prognosen är god men läkningstiden kan sträcka sig över flera år.
Man vet inte den exakta orsaken men besvären ökar ofta vid mycket träning utan vila och återhämtning. Symptomen visar sig som smärta under och efter aktivitet, smärtan i hälen stegras ofta när den belastas efter en stunds stillasittande, även tryckömhet runt hälbenet är vanligt. För att minska smärtan är det viktigt att man minskar den smärtframkallande aktiviteten. Bra skor och stötdämpande fotbäddar hjälper också mot smärtan och för att kunna fortsätta med aktiviteter.

Hälsenebesvär – akillodyni beror på att det i hälsenan och dess omgivande vävnad har uppstått en överbelastning eller bristning till följd av en upprepad hård belastning. Hälsenebesvär drabbar både idrottare på motions- och elitnivå t.ex. friidrottare där löpning och hopp ingår. Orsaker till att detta uppstår kan vara ensidig belastning, plötsligt ökande träningsmängd, en förändring av underlaget man tränar på, dåliga skor eller överpronation, en stramhet i vadmuskulaturen och nedsatt rörlighet i fotleden. Symptomen på Akillodyni är morgonstelhet, smärta och stelhet under och efter en aktivitet, tryckömhet över senan, svullnad i och runt hälsenan, knäppningar i hälsenan, nedsatt styrka i vadmuskeln och hälta. För att bli av med problemen är det viktigt att man utreder orsakerna till det, man kan också använda en hälkil eller fotbäddar i avlastande syfte, fotledsortos för stabilisering och avlastning av hälsenan och antiinflammatoriska mediciner eller salva.

Plantarfascit (hälsporre) är en överbelastning och inflammation i senspegeln under foten. Då tårna böjs t.ex. vid fotens frånskjut i gång och löpning spänns fotvalvsplattan och ibland kan bristning och inflammation uppstå. Ofta drabbas idrottare men det är vanligt även t.ex. efter stadspromenader i dåliga skor. Vanligtvis yttrar sig besvären som smärtor i hälen där senan fäster i hälbenets framkant. Besvären har ofta lång läkningstid. Plantarfascit kan bero på flera olika faktorer såsom hårda skor och hårt underlag, för höga eller för låga fotvalv, överpronation av fotleden, en kraftig stegring av den fysiska aktiviteten och nedsatt rörlighet i fotleden. Ofta kommer besvären smygande vilket ofta gör att man inte söker hjälp i tid. Andra symptom är morgonstelhet/-smärta och smärta/stelhet efter vila, smärta vid tå och hälgång och smärta vid tryck på senspegeln och senfästet framför allt när man böjer upp stortån. För att minska smärtorna och påskynda läkningen kan man använda hälkilar, fotbäddar eller valvstöd i avlastande och förebyggande syfte, ett träningsprogram för att förbättra cirkulationen, styrkan och stabiliteten i foten, stretching och antiinflammatorisk medicin eller salva.

Stressfrakturer – utmattningsbrott uppstår p.g.a. upprepad belastning som successivt överskrider skelettets hållfasthet. Drabbar oftast underben och mellanfotsben. Förekommer framför allt inom långdistanslöpning, friidrott, gymnastik och bollsport. Det finns även ett samband mellan ätstörningar och stressfrakturer. Tänkbara orsaker till en stressfraktur kan vara ett för hårt träningsunderlag, snabbt stegrad träningsmängd, otillräcklig återhämtning, dåliga skor, överpronation av fotleden och ätstörningar. Symptomen brukar vara en intensiv tryckömhet över det drabbade området, belastningssmärta, lokal svullnad och värmeökning. Om man misstänker att man har fått en stressfraktur skall man uppsöka läkare för rätt diagnos, vila och avlastning är viktigt för att det skall läka, bra skor med avlastande fotbäddar och ett successivt stegrande träningsprogram är också viktigt för en snabb rehabilitering.

Vadmuskel bristning innebär precis vad det låter som, en bristning i någon av vadens muskler. Ofta beror detta på otillräcklig uppvärmning, korta och strama muskler, överbelastning eller yttre våld. Symptomen kan vara huggsmärta i vaden, försämrad muskelfunkton, svullnad/missfärgning över det drabbade området, tryckömhet och smärtor vid belastning. För att minska riskerna för en lång konvalescens är det viktigt med ett akut omhändertagande vid skadetillfället, ett successivt stegrande träningsprogram för att komma igång efter skadan. För att underlätta en återgång till aktivitet kan man använda en värmande ortos för att främja blodcirkulationen.

Benhinneinflammation – periostit är den vanligaste kroniska belastningsskadan hos idrottare. Den förekommer inom alla idrotter där löpning och hopp utgör en stor del av aktiviteten. Muskelhypertrofi och träningsvärk i samband med intensiva träningsperioder anses vara viktigaste utlösande faktorn. Smärtorna kommer från en inflammation, fibrotisering och förtjockning av fachian in mot benhinnan på mediala kanten av tibia, speciellt den nedre 2/3 av kanten. Viktigaste predisponerande faktorerna är utåtrotation av underbenet och överpronation. Båda dessa felställningar leder till att idrottaren avvecklar steget på mediala (inre) fotranden, något som resulterar i ökad belastning på muskelfascians färste vid benhinnan. Överpronation ska framgångsrikt behandlas med skoinlägg. Benhinneinflammation kännetecknas av en ömhet på insidan av skenbenets nedre hälft. Smärtan är vanligen mest intensiv 5-15 cm över den inre fotknölen, men kan ibland vara mer diffus. Till en början känns smärtan enbart efter aktiviteten, men vid fortsatt träning uppstår smärtan även under aktiviteten. Till slut förhindrar smärtorna utövning av aktiviteten som ger benhinneinflammation. En viss svullnad eller ojämnhet kan ibland kännas vid smärtområdet. Smärtan kan även utlösas av att foten böjs nedåt. Man är ofta även öm i området när man trycker på det. Det är viktigt att man utreder vad som har lett fram till benhinneinflammationen så att man kan ändra de faktorer som har utlöst besvären. Värmande ortos, bra skor, fotbäddar och inlägg är viktiga för att påskynda läkning och minska smärtan. Blir man inte bättre är det viktigt att uppsöka läkare för utredning av ev. stressfraktur.

Mortons neurom/Mortons syndrom är ett smärtsamt tillstånd som beror på en nervinklämmning mellan metatarsaledsbenen (mellanfotsbenen) på grund av ett nertrampat främre fotvalv. Det innebär att känselnerven mellan 3:e och 4:e tån kommit i kläm och bildar då en ömmande knuta som kan ge svåra belastningssmärta i form av värk med en huggande känsla (mortons syndrom), detta ger en skarp smärta vid varje steg. Smärtan kan även yttra sig som att den strålar fram mot tårna.
För att minska smärtorna kan man pröva att behandla med en fotbädd med främre pelott som stöder upp framfoten och ökar utrymmet så att nerven avlastas.
Fotbäddarna skall vara individuellt tillverkade efter avgjutning och det skall vara en leg. Ortopedingenjör eller ortopedskotekniker som tillverkar dem.
Det är också viktigt att man använder rätt sorts skor som avlastar och stötdämpar för foten, detta kan din Ortopedingenjör eller Ortopedskotekniker hjälpa dig med.